Tur i oturen

 
Igår kväll drog höstens agilitykurs igång. Kul och bra som alltid. Jag tränade både med Kiro och med en träningskompis hund. Har lovat att träna med hennes hund den här terminen. Hon är gravid och fixar det inte själv och jag är ju ändå där så då kan jag ju aktivera hennes hund också. Så får jag röra dubbelt så mycketpå mig. :)
 
Vi skulle avsluta kvällen med en springa på bana. Kiro missade ett hinder och jag snurrade runt för att ta om sekvensen. Kiro vill ha sin belöning och börjar hoppa efter min hand. Jag tar då bak handen bakom ryggen och Kiro hoppar mot min rygg istället. Jag är då framme så jag ska skicka in honom i tunneln och köra på igen men märker att han skuttar på tre ben. En av träningskompisarna sa att det såg konstigt ut när han landade. Tänker att han säkert bara sträckt sig. Men lyfter honom av banan och får order av tränar-Linda att skritta med honom så att han inte blir stilla, kyls ner och blir stel. Efter träningen hade vi bakdelsmassage bokad eftersom Kiro har lite bekymmer och spänningar som vi försöker få rätt på.
Så Linda försöker klämma och hitta var Kiro har ont samt masserar det som skulle masseras. Vi blev inte riktigt kloka på var han hade ont, men bästa gissningen var framlåret.
 
Imorse när jag vaknade linkade Kiro med in på badrummet och där låg han till vi skulle gå ut. Jag försökte klämma lite och känna om han var varm någonstans på benet. Plötsligt reagerade han när jag tog precis ovanför tassen. När jag klämde på framlåret pep han till. Han var besvärad av att jag höll på och pillade. Mest besvärad var han just ovanför trampdynorna, vilket jag tyckte kändes konstigt. Var säker på en sträckning men då tyckte jag att det var konstigt att han var så öm där.
 
 
Hängande baktass
 
 
Fick kontakt med Karin (Kiros uppfödare) och hon tyckte att jag skulle kontakta veterinär. Så det gjorde jag.
 
Veterinären klämde, kände, drog och vred. Han konstaterade att jag hade en väldigt tålig hund. Det blev röntgen och där syntes det tydligt att Kiro hade en liten fraktur. 
 
 
Det röda visar den lilla frakturen.
 
 
Tur i oturen! Veterinären menade att detta var det bästa besked vi kunde få. Nu ska Kiro gå med skena och bandage i 10 dagar och ta det lugnt. Endast korta koppelpromenader. Sedan ska det enligt veterinären vara bra. Hoppas att det går så snabbt. (det är länge nog) Hade det varit något annat hade processen kunnat bli längre och besvärligare.
 
 
Ingen kan missa att det är synd om Kiro...
 
 
Imorgon skulle Kiro gjort rallylydnadsdebut, men det blir inget med det. Vi skulle dessutom prova på vallning nästa helg men då har Kiro fortfarande skena och bandage så det går ju inte heller.  Väldigt tråkigt, men huvudsaken är att Kiro blir bra såklart.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0