Som tivoli...

Igår var vi på agilitytävling i Lund. Inte för att tävla... Kiro har några veckor kvar innan han har rätt ålder och vi är ändå inte redo än. Speciellt inte nu efter frakturen!

Det har allt varit lite tufft att inte få tävla i år. Jag har ju fått köra lite med kompisars hundar och det har varit riktigt roligt. Nu när Kiro varit skadad har jag fått springa med andra hundar på träning också. I torsdags fick jag låna tränarens Mallenois. Lite skillnad att köra en så stor hund. Kul och säkert nyttigt att få handla olika.

Jag har ju dock saknat att springa med Laban. Men, inget att göra åt det. Planen var ju inte att vara utan tävlingshund. Kiro skulle ju bli klar innan Laban avsluta sin karriär.

Så, varför åker man på tävlingar när man ändå inte ska tävla...?
Jag brukar ju säga att det stora nöjet med agilitytävlingar är att umgås. Vi har varit på en del tävlingar i år och hejat på kompisarna, minglat runt och haft trevligt.

Men, jag måste erkänna... Att va på agilitytävling utan att själv tävla är lite som att vara på tivoli utan att åka en enda karusell. Man umgås med vännerna och har trevligt och det är helt okej. Men man går miste om den där härligt pirrande känslan och adrenalinet som ett lopp/karusell ger och som är den egentliga anledningen till att man åker dit.

Hoppas på att snart kunna springa med Kiro igen. Hans tass ser sakta men säkert bättre ut. Sedan hoppas jag att nästa år blir bättre än detta och att vi kan starta i agility till våren.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0