Tunnelrace

Igår, lördag, blev det en heldag tillsammans med Malin och Fabbi. Det skulle firas både tvåbeningars- och fyrbeningars födelsedagar. Både i efterskott och förskott. :)

Vi började dagen med en tur till Svedala för att titta lite på agility samt köra tunnelrace. Jag var lite osäker på att köra Kiro men till slut bestämde jag mig för att göra det. Han fick köra 2 tunnelrace. Det var första gången han fick springa sedan skadan.
Jag värmde upp honom extra noga igår, något som jag borde bli bättre på att göra alltid.

Kiro var lycklig över att få springa och bra gick det. Två felfria rundor! Så han fick en liten rosett för första och jag tog mig ett choklad för det andra loppet.

Det var ju ingen riktig tävling. Man fick springa så många gånger man ville och om man klarade banan utan fel fick man välja rosett, choklad eller hundgodis. :)

Efteråt åkte vi hem till Malin. Vi gick en runda och sedan blev det middag, slappanda, snackande och film. En trevlig dag som alltid!

Film från Kiros tunnelrace


Som tivoli...

Igår var vi på agilitytävling i Lund. Inte för att tävla... Kiro har några veckor kvar innan han har rätt ålder och vi är ändå inte redo än. Speciellt inte nu efter frakturen!

Det har allt varit lite tufft att inte få tävla i år. Jag har ju fått köra lite med kompisars hundar och det har varit riktigt roligt. Nu när Kiro varit skadad har jag fått springa med andra hundar på träning också. I torsdags fick jag låna tränarens Mallenois. Lite skillnad att köra en så stor hund. Kul och säkert nyttigt att få handla olika.

Jag har ju dock saknat att springa med Laban. Men, inget att göra åt det. Planen var ju inte att vara utan tävlingshund. Kiro skulle ju bli klar innan Laban avsluta sin karriär.

Så, varför åker man på tävlingar när man ändå inte ska tävla...?
Jag brukar ju säga att det stora nöjet med agilitytävlingar är att umgås. Vi har varit på en del tävlingar i år och hejat på kompisarna, minglat runt och haft trevligt.

Men, jag måste erkänna... Att va på agilitytävling utan att själv tävla är lite som att vara på tivoli utan att åka en enda karusell. Man umgås med vännerna och har trevligt och det är helt okej. Men man går miste om den där härligt pirrande känslan och adrenalinet som ett lopp/karusell ger och som är den egentliga anledningen till att man åker dit.

Hoppas på att snart kunna springa med Kiro igen. Hans tass ser sakta men säkert bättre ut. Sedan hoppas jag att nästa år blir bättre än detta och att vi kan starta i agility till våren.


Räligt!

Jepp! Jag förvarnar redan i rubriken för att detta inlägg kan bli räligt. Känsliga tittare kan avstå direkt!

Kiro hade ju fått ett trycksår av det där gipset. Såret tvättas två gånger om dagen med klorhexidin enligt veterinärens råd. Hos veterinären såg jag inte riktigt hur det såg ut. Såg mest lite lätt rött ut. Men nu när jag tvättat och pillat så ser jag ju att det är rätt äckligt.

Han är ju rätt irriterad av det och får ha tratten en hel del. Jag har rakat och klippt bort päls, vilket jag tycker är lite konstigt att vet inte gjort. Pälsen hade ju klistrat fast i såret. Jag har i alla fall gjort så rent jag kunnat.

När jag gjorde rent såg jag att där är ett sår uppe på tassen, vars sårskorpa lossnade när jag rakade och tvättade. De mellersta tårna är svullna och såriga vid klofästet. Detta ser äckligast ut.

När vi är ute har han sko på för att skydda såret så där inte blir en massa smuts i det. Bökigt med skon för den sitter inte så bra på hans lilla tass och trillar av då och då.

Önskar att detta blir bra snart! Vet att det bara är 2 veckor sedan han bröt benet, men är trött på detta nu. Vill att vi ska kunna röra oss som vanligt! Vi går längre rundor men inte lika långa som vi brukar. Jag lyfter Kiro upp och ner för trappor och in och ut ur bilen.
Imorgon är det agilitykurs, men vi håller oss till att vara åskådare imorgon också. Veterinären sa ju att vi skulle ta det lugnt ett tag till.
Men, men, det är väl snart bra...

Bjuder på bilder nu efter att jag tagit bort päls. Bilderna är inte lika fula som verkligheten.


Hel hund

Idag har vi varit hos veterinären och plockat bort gipset. Jag tror inte att de röntgade honom, men vet ju inte helt säkert. Jag lämnade in honom, han var borta 20-30 minuter, han kom tillbaka.

Gipset hade gett honom ett trycksår på tassen. Jag misstänkte att något var tokigt igår för han var irriterad och ville slicka på tårna som stack ut och han började gå på tre ben igen. Jag stack in ett finger i det lilla hålet och kände så tassen hade normal temp, men jag kunde inte se något för såret var för högt upp.
Han fick ha tratt på en del igår. Det gillar han inte, blir stel som en pinne och vägrar röra sig. Kan möjligtvis lägga sig ner.

Veterinären sa att det är fortfarande ta det lugnt som gäller. Samtidigt står Kiro brevid och skuttar och studsar som en studsboll. Han hade ju faktiskt varit ifrån matte jättelänge (20-30 min). Veterinären tittade på honom och sa: "Ja, så lugnt det går. Koppelpromenader och så." 😄

Nu hoppas jag att vår otur för i år är avklarad!


Glasfiber

Idag har vi varit tillbaka hos veterinären med Kiros tass. Skenan hade nött hål på bandaget så skenan tittade ut. Skenan gjorde även hål i påsen när vi var ute så bandaget blev blött.

Bild från imorse. Det såg ännu värre ut i eftermiddags.

Nu har han fått ett glasfibergips istället. Hoppas på att det håller och att allt funkar bra nu!


Sensommardopp

 
Nu när min PT Kiro är skadad så har jag passat på att göra lite nytta här hemma i helgen. Mest har det blivit jobb, men även storstädning och höstning av vardagsrummet. Höstgardiner, höstmatta och höstkuddar är på plats. (Höst/vinter) Bara ljusarrangemangen kvar att fixa.
Idag har det dessutom varit grått och regningt så passade bra att fixa lite inne.
 
 
Kiro på regnig promenad
 
  
Förra fredagen var det betydligt trevligare väder. Det var till och med lite sommar. Jag och Malin åkte till Lomma för att bada med hundarna. Dåligt val, men mysig och fin kväll. Anledningen till att det var ett dåligt val var att där var så äckligt. Men hundarna brydde sig inte.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Som sagt, mysig sensommarkväll men syndattdetska vara så äckligt där. När kom hem blev det en rejäl dusch av Kiro.
 
 
 
 

Kiro i tratt

Efter mycket tid i telefon fick jag idag äntligen tag på Öresunds veterinärklinik. Enligt kvinnan jag pratade med hade det varit problem med mitt och en annan patients recept... Hmm... Eller så hade de helt enkelt glömt skicka det. När jag väl kom till Apoteket var receptet fortfarande inte där. Fick ringa igen. Som tur var tog det inte lika lång tid den gången. Till slut fick jag äntligen ut smärtstillande till Kiro.

Jag har inte kunnat tyda om han haft ont eller inte. På morgonrundan var han pigg som vanligt. När vi kom in skutta han upp och ner från soffan. Han hämtade leksaker och ville leka.
Men, efter att han fått Metacam började han stödja lite mer på det lindade benet, så jag gissar att han haft ont fast han inte direkt visat det.

När jag åkte iväg till Apoteket fick Kiro ha tratten på, för säkerhets skull. Han tyckte den var väldigt konstig. Han blev stel som en pinne och kunde knappt röra sig med den på. 😊

Men, för övrigt är han på gott humör. Han har redan visat att han inte lärt sig av sina misstag och hoppar på mig för att jag ska ta fram leksak. Försöker förklara för honom att han ska vila. 😊


Tur i oturen

 
Igår kväll drog höstens agilitykurs igång. Kul och bra som alltid. Jag tränade både med Kiro och med en träningskompis hund. Har lovat att träna med hennes hund den här terminen. Hon är gravid och fixar det inte själv och jag är ju ändå där så då kan jag ju aktivera hennes hund också. Så får jag röra dubbelt så mycketpå mig. :)
 
Vi skulle avsluta kvällen med en springa på bana. Kiro missade ett hinder och jag snurrade runt för att ta om sekvensen. Kiro vill ha sin belöning och börjar hoppa efter min hand. Jag tar då bak handen bakom ryggen och Kiro hoppar mot min rygg istället. Jag är då framme så jag ska skicka in honom i tunneln och köra på igen men märker att han skuttar på tre ben. En av träningskompisarna sa att det såg konstigt ut när han landade. Tänker att han säkert bara sträckt sig. Men lyfter honom av banan och får order av tränar-Linda att skritta med honom så att han inte blir stilla, kyls ner och blir stel. Efter träningen hade vi bakdelsmassage bokad eftersom Kiro har lite bekymmer och spänningar som vi försöker få rätt på.
Så Linda försöker klämma och hitta var Kiro har ont samt masserar det som skulle masseras. Vi blev inte riktigt kloka på var han hade ont, men bästa gissningen var framlåret.
 
Imorse när jag vaknade linkade Kiro med in på badrummet och där låg han till vi skulle gå ut. Jag försökte klämma lite och känna om han var varm någonstans på benet. Plötsligt reagerade han när jag tog precis ovanför tassen. När jag klämde på framlåret pep han till. Han var besvärad av att jag höll på och pillade. Mest besvärad var han just ovanför trampdynorna, vilket jag tyckte kändes konstigt. Var säker på en sträckning men då tyckte jag att det var konstigt att han var så öm där.
 
 
Hängande baktass
 
 
Fick kontakt med Karin (Kiros uppfödare) och hon tyckte att jag skulle kontakta veterinär. Så det gjorde jag.
 
Veterinären klämde, kände, drog och vred. Han konstaterade att jag hade en väldigt tålig hund. Det blev röntgen och där syntes det tydligt att Kiro hade en liten fraktur. 
 
 
Det röda visar den lilla frakturen.
 
 
Tur i oturen! Veterinären menade att detta var det bästa besked vi kunde få. Nu ska Kiro gå med skena och bandage i 10 dagar och ta det lugnt. Endast korta koppelpromenader. Sedan ska det enligt veterinären vara bra. Hoppas att det går så snabbt. (det är länge nog) Hade det varit något annat hade processen kunnat bli längre och besvärligare.
 
 
Ingen kan missa att det är synd om Kiro...
 
 
Imorgon skulle Kiro gjort rallylydnadsdebut, men det blir inget med det. Vi skulle dessutom prova på vallning nästa helg men då har Kiro fortfarande skena och bandage så det går ju inte heller.  Väldigt tråkigt, men huvudsaken är att Kiro blir bra såklart.
 
 
 
 
 

RSS 2.0