Saknaden

 
Idag är det fyra veckor sedan Laban somnade in. Saknaden och sorgen är fortfarande enorm. Visst, vi lever på som vanligt och är fullt sysselsatta... Men det kommer fortfarande alltid något tillfälle varje dag då tårarna faller och saknaden känns stor. Detta kan vara precis när som helst! På väg till jobb, på väg hem från jobb, ute på promenad, hemma i soffan, på träning, när jag ska sova, osv... Jag saknar hur han på ett alldeles speciellt sätt kunde lägga huvudet mot mitt bröst när han satt i mitt knä. Det är givetvis mycket mer jag saknar med honom, men det var en speciell känsla när han gjorde detta.
 
 
 
 
Laban 9 veckor
 
 
 Laban 3 år
 
 
Laban 5 år
 
 
 
Jag har träffat många nu efteråt som börjar gråta när jag berättar om Laban och påpekar hur speciell han var och att han lyckades ta sig in i deras hjärtan. Även personer vi bara känner ytligt genom att ha träffats ute på promenader. Han lyckades charma många. Jag minns bland annat en gång när Laban var 1-2 år och vi var på Vellingeblomman där de firade Hundens dag. Vi mötte då en familj som bestämt sig för att skaffa hund. Mamman i familjen ville ha en cavalier medan pappan ville ha en stor hund. Vi pratade en stund och sade sedan hejdå och gick vidare. Efter en stund stötte vi på mamman igen som lyckligt berättade att mannen blivit väldigt förtjust i Laban och sagt att han kunde tänka sig en cavalier ändå. Detta var bara ett av flera tillfällen då Laban lyckades charma. :)
 
 
 
Laban 9 veckor
 
 
 
 
 
 
 
 
ca 9 månader
 
 
2 år
 
 
3 årsdagen
 
 
Favoritleksaken... tokhund
 
 
3 år
 
 
Några har frågat var Laban "vilar" någonstans och ja, rätt eller fel, det är väl upp till var och en att avgöra men, jag lämnade Laban där på djursjukhuset. Han kremerades men jag valde att inte hämta hans aska för att begrava den. För det första var/är jag inte så insatt i vilka alternativ som finns. Det är inte precis något man kollar upp när man har en 6 åring som borde leva betydligt längre. När beslutet var taget hade jag en dag på mig att kolla upp alternativen och det gjorde jag lite snabbt men någon större efterforskning fixade jag inte. Det jag bestämde mig för efter en snabb koll på alternativ var att han skulle kremeras, men att jag inte ville åka tillbaka till veterinären för att hämta hans aska 2 veckor senare. Det hade känts helt absurt och bara tanken är jobbig. Hade jag haft en stor trädgård att begrava askan i så kanske, men nä... Och regler för att sprida askan i naturen har jag inte koll på och det var inget som jag orkade kolla upp då eller ville lägga tid på när jag visste att vi bara hade några timmar kvar tillsammans. 
 
För mig var Laban borta när han slutat andas och hjärtat stannat. Då var det för mig inte Laban längre och vad som hände med kroppen är egentligen inte viktigt för han finns ändå inte där. Jag har en mental minnesplats, eller vad man ska kalla det, på en plats dit Laban och jag ofta gick under våra år tillsammans. Det har jag bestämt är Labans plats dit jag kan gå istället för en gravplats som vissa har till sina hundar. För övrigt har Laban, som en elev sa, en plats i mitt hjärta och den försvinner inte bara för att jag inte tagit kroppen med mig hem. Mitt sätt kanske verkar konstigt för vissa men det är så det blev den här gången och det är inget jag ångrar så då är det troligtvis ett okej sätt för mig. Jag känner inte att jag behöver ha en plats på en djurkyrkogård dit jag kan gå.
 
 
 
Bild från ett besök vid det som jag idag har som "minnesplats"
 
 
 
Jag har länge tänkt beställa någon stor bild på Laban eller på Laban och Kiro. Nu har jag äntligen kommit till skott. Det belv en bild på dem båda. Valde svart ram men känner mig lite tveksam till det så kanske byter till vit sedan någon gång. Jag beställde även ett litet album med bilder från Labans 6 år. Båda sakerna blev fina och bra!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alltså, en månad utan mitt hjärta idag. Jag som tidigare knappt klarade en dag. Ofattbart!
 
 
2 år
 
 
6 år (nästan) - 2 månader sedan
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Susanna Nilsson

Förstår att han charmat många så söt som han var. Och kul att han och Zorro alltid gillade varandra.
Fint du skrivit om honom.

Sen var det många inlägg jag fick läsa på en gång :)

Svar: Tack!

Jepp! Jag är som en ketchupflaska; först kommer inget och sedan kommer allt! 😄
Jenny

2016-05-21 @ 07:58:47
URL: http://www.gizmozorro.minhundsida.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0