5 år!


Det är helt otroligt! Idag fyller Laban 5 år! Vart tar tiden vägen?! Jag hade gissat på 3 eller högst 4 år. 

Grattis min lille päls-prins!



Tävling i Lomma

 
Igår var vi i Lomma och tävlade agility. Vi var där redan på morgonen för att stötta kompisar i klass 1, men tävlade inte förrän på eftermiddagen. Jag var riktigt taggad när det var dags för banvandring till och med så jag var på väg in för tidigt. Fick en liten pik av speakern för det. haha
 
Hoppbanan var ganska enkel, men med en klurig sekvens, samt att jag var lite lite orolig för slalomingången. Loppet gick superbra och vi slutade på en 2a plats! Är väldigt nöjd med att Laban kortade stegen något och förberedde sig för slalom när jag sa slalom. Svårigheten redde vi ut och sedan lyckades jag springa på och hann göra ett framförbyte i en situation där jag vanligtvis hade fegat och gjort bakombyte. Speakern snackade på under loppet och det kan normalt sett störa mig, men denna gången gick det bra ändå. :)
 
På agilitybanan fick man jobba en del, men den kändes rolig. Jag vet inte vart min fokus tog vägen, men jag var ganska borta redan från början. Jag var sen i byten, sen i röstkommandon, glömde handling och på slutet tappade jag bort mig/slarvade och skickade Laban förbi ett hinder så vi fick en vägran. Laban missade på gungan också, vilket jag inte såg. Vi slutade på 10 fel och en dålig tid. Men, även här är jag nöjd med slalomet. Flera kom i sådan fart att de kom fel i ingången, men när jag sa slalom till Laban kortade han stegen och kom in rätt.
 
 
 
 
 
 
 
 
Laban med kompisen Alice som kom på 3e plats i agilityloppet! Cavalierer kan! :)
 
 
Detta är ju så typiskt. Kämpade i ett år för den sista hoppinnen och nu inleder vi denna säsongen med 3 hoppinnar på 3 starter. men när det nu flyter i hopp, ja då strular agilityn. Varför kan det bara inte gå bra!?
 
Detta var vår sista klass 2 tävling och nästa helg startar vi i klass 3. Bestämde mig för att inte jaga några diplom (nu fick vi ju ett ändå) utan satsa på utmaningar och erfarenhet i klass 3 istället. Är redan nervös. Men jag ska försöka släppa det och hitta något att fokusera på och ha som mål. Ett mål är ju att Laban slutar hoppa vippan på tävling. Vid minsta slarv ska jag ta om, inte köra vidare.
 
 
Våren har ju tittat förbi och bjudet på några helt underbara dagar. Vi var på en kvällspromenad i Lomma i veckan och jag var ju tvungen att testa kameran i nya mobilen.
 
 
 
 
 
 
 
 
Och hemma i parken blommar det.
 
 
 
 
 
 
 
 

Så nöjd!

 
 
Ja, då var vi igång igen. Säsongsstarten i agility är avklarad och jag är så nöjd och glad för att:
1) jag vid första banvandringen lyckats slänga bort alla krav och prestationskänslor som jag har på mig själv och bara tycka att det skulle bli skitkul att starta! Den känslan är grym! :)
2) vi ÄNTLIGEN fick sista hoppinnen som vi jagat sedan i maj. Dessutom passade vi på att ta två när vi ändå var igång! :)
3) jag har världens bästa Laban! Han kämpar och gör alltid sitt bästa. Visst missar han ibland vad det är jag visar honom eller flyger av vippan lite då och då, men det gör han ju inte med vilje. Bäst helt enkelt! :)
 
Som ni förstår så gick tävlandet ganska bra alltså.
Första loppet av ett agility-lopp. Där gick allt bra tills Laban missade min handling och fäste på fel tunnelhål. Jag körde vidare fram till vippan som Laban tog snyggt och då sprang vi ut och belönade.
När jag tittade på hoppbanan började de jobbiga känslorna komma tillbaka. Jag såg några svårigheter och tänkte direkt "där försvann chansen att få pinnen idag också". Sedan började jag tänka om. Jag gillar ju när där är små utmaningar i banorna så istället för att tänka "sista pinnen" lyckades jag tänka om och istället anta utmaningen. Vi satte loppet och kom på 3e plats! Hade jag tagit den där hoppinnen i höstas så hade jag gråtit av lycka, så pass påverkade det mig mentalt. Nu kände jag att det inte spelade någon roll. Jag var supernöjd med loppet och det räckte. Härlig känsla! :)
I lördagens agilitylopp missade Laban mitt "sväng"-kommando och svävade ut lite, men det gick ändå bra fram till vippan. Där skuttade Laban av i sidled. Varför vet jag inte?! Men vi tog om och sedan sprang vi av banan.
Hopploppet satte vi igen och det blev åter en 3e plats. Otroligt att tiden räckte till 3e plats för Laban slösade mycket tid i de böjda tunnlarna. Vet inte vad han sysslade med där. Tunnlar brukar ju vara accelerationshål!
Vi körde även ett Hopplopp i öppenklass . Det är en inofficiell klass där alla, oavsett klass, får tävla. Vi har ju tränat en del slalomingångar sista tiden och den här banan bjöd på en kluring. Jag vill testa Laban så jag valde inte att fega utan skickade honom mot slalomet och skulle bakombyta. Först såg det ut som att det skulle gå vägen, men nejdå, han siktade mot 2a porten. Så vi tog om och då siktade han mot typ 4e-5e porten. Tog om igen och då tänkte han till och det blev rätt! Loppet i övrigt är jag rätt nöjd med. Laban gjorde två snygga tajta svängar! På slutet blev det fel för att jag inte var mentalt på banan. Jag började fundera på om jag skulle köra klart eller springa av och då missade jag lite i handling och kontakt med Laban.
 
Lite film
 
 
 
 
Så nu går funderingarna och tankarna runt kring om vi ska stanna i klass 2 och jaga en pinne till i både hopp och agility eller om vi ska ge oss upp i klass 3. I klass 3 är konkurransen tuff. Vi har ingen direkt chans att göra fantastiska resultat, men målet för mig där är att skaffa erfarenhet. Sedan kan man ju försöka satsa i kampen om att bli årets agilitycavalier i klass 3, men då måste vi flytta upp innan för många tävlingar avverkats. Ja, som sagt, fundera och fundera... 
 
 
Lite vinster fick vi med hem och en tröja som man fick om man var funktionär.
  
 
 Mmm, Malins kycklingsallad ser god ut.
 
 
Lite hopp och lek innan matte skulle vara funktionär igen och Laban fick pausa.
 
 
 
 
 
 
När vi körde hem i lördags stannade jag på thai-resturangen i Holmeja. Medan vi väntade på maten tog vi en liten promenad. Laban drog som tusan och när vi kom över den lilla kullen så jag varför.
 
Där låg en flock vilddjur och solade sig
 
 
Laban spanar
 
Idag har det inte blivit så mycket gjort. Vi startade med en promenad och sedan mysfrukost på balkongen. Sedan blev det en tur till Skrylle. Vi gick en uppvärmningsrunda på 1,2 km, sedan sprang vi 5km och sedan lite nedvarvning på 1,2 km. När vi kom hem blev det lite jobbläsning på balkongen. Det är kallt i luften, men på balkongen blir det lagom varmt och skönt!
 
 
 
 
 
 
Den där tungan alltså!
 
 
 
 
 
 

En pappas kamp

 
En klasskompis från gymnasiet, Fredrik, har under en längre tid skrivit kommentarer på facebook som gjort att jag förstått att han har det väldigt kämpigt. Igår fick jag tillgång till hans blogg där han berättar historien om vad det är som händer. Han skriver där om sin kamp FÖR sin son MOT socialen. Socialen som ska arbeta för barns bästa, visar ännu en gång att deras fokus är något helt annat. Det finns inga ord för hur Fredrik har behandlats i det här, vilket nu kommer att gå ut över hans son. Det är helt otroligt vad handläggare har för makter som trumfar psykologer och bvc-personal när det gäller att bedöma vad som är bäst för ett barn. Handläggare som inte ens har träffat far och son på flera månader. Hur de dessutom manipulerar en psykiskt sjuk mamma visar verkligen vad de är för några.
 
Det har tagits ett beslut om att sonen nu ska placeras i fosterhem och i onsdags fick Fredrik ett beslut om hur ofta han kommer att få träffa sin son. FYRA timmar var TREDJE vecka! Umgänge med far- och morföräldrar som funnits nära sonen finns inte med i socialens planering.
 
Läs gärna mer om hela bakgrunden och alla turer på Fredriks blogg. Sprid gärna denna information om hur socialen aldrig upphör att förvåna oss!
 
 
http://detfinastejaghar.blogspot.se/
 
 
 
 
 
 
 

Laddar

 
Försöker ladda inför morgondagens agilitytävling, men det går sådär. Uppladdningen har blivit sådär, då träningen/privatkursen denna vecka blivit inställd. Påsklovsvädret har ju inte varit så fantastiskt heller. Idag när det äntligen var lite uppehåll gick jag till banan för att träna, men där var upptaget av några som "tränade" agility eller ja, de jagade hunden som sprang längs staketet och var nyfiken på det som hände utanför. Så istället gick vi hem till parken och tog fram slalomet och körde lite träd-agility. Inte det jag planerat, men det fungerade och Laban satte varje slalomingång.
 
Försöker ladda med att kolla på förra årets lopp. Det var en riktigt bra säsongsstart. Jag var lugn, avslappand och kände mig trygg. Var bara glad att vara igång och tävla igen och såg fram emot säsongen. Ingen press på mig själv. Bra gick det också! :)
 
 
 
   
 
Det som gör att jag inte känner mig laddad beror delvis på att jakten på sista hoppinnen satt sig i huvudet igen. Trodde att det skulle försvunnit nu under uppehållet och det hade det, tills idag. Jag har verkligen inte bråttom upp i klass 3. Är inte ens säker på att jag flyttar upp när pinnen väl kommer, men jagandet och viljan att ha den är ändå där i huvudet.
 
Det andra är funktionärandet. Eftersom jag är medlem i Oxie bk så ska jag vara funktionär under tävlingen. Det har jag egentligen inget emot. Tycker att det är roligt. Men förra året så kändes det sådär att vara funktionär. Redan när jag kom dit och gick till sekretariatet för att ställa lite frågor så tittade man på mig som om jag kom från månen. Fick knappt ett hej och knappt svar på mina frågor. Fick leta vidare efter var man som funktionär kunde sätta sina grejer och hund. Jag kan förstå att de som är igång hela tiden, funktionärar och tävlar om vartannat, inte har tid med en förvirrad person. (men de personerna försökte i alla fall vara trevliga.) Men kommer man dit och folk sitter och äter kaka och pratar så kan man väl önska ett litet hej och i alla fall liiite välvilja att hjälpa till.
Eftersom jag inte är så aktiv i Oxie så är jag ju inget känt ansikte, utan bara gubben(/gumman) i lådan. Själv är jag ju dock sådan att jag är ännu noggrannare med att informera och hjälpa personer som verkar nya. Man vill ju visa den klubb man representerar från en bra sida...
 
En stor del av tävlandet är ju att umgås med folk också, vilket inte precis kommer att hinnas med i helgen då man hoppar mellan funktionärande och tävlande. Och Laban ska hinnas med också och inte bara sitta i en bur.
 
Men, men, sluta gnäll. Låga förväntningar betyder att det förmodligen bara kan bli bättre! :)
 
 
Beställde nya byxor i tisdagskväll och idag kom dem. Fritidsfabriken hade 20% rabatt på alla sina blå byxor så då passade jag minsann på.
 
Så blev det!
 
 

RSS 2.0