Stukning, Agility och Rally

Nu blir det uppdatering sedan ett tag tillbaka, trots att jag inte fått filmen från senaste agilitytävlingen. Den 28 juli var det agilitytävling i Bjuv. Dagen innan var jag nere på banan här i S-torp för att bara en kort stund köra några hinder som vi inte tränat på ett tag. När jag i stort sett var klar, skulle bara göra 2 övningar till, lyckades min fot hitta en av alla hålor. Jag trampade fel så det knakade till och gjorde helt galet ont. Kände direkt att det inte var en vanlig feltramp! Singlade ner på marken och där satt jag en stund. Tyckte att det gav med sig lite och kom upp på benen igen, gjorde ett försök att träna lite till men det gick inte. Lyckades linka hem där jag la foten i högläge en stund. Senare på eftermiddagen lyckades jag ta en kort runda med Laban, men det gjorde fortfarande ont, så jag bestämde att jag skulle gå hem och vila och gå en längre runda senare på kvällen. Lade mig åter på soffan med foten i högläge, somnade till vid tvn och när det var dags för den där längre kvällsrundan då hade jag ONT. Tårarna sprutade av smärta (och troligtvis lite trötthet och besvikelse också). Varje steg gjorde ont, men jag linkade mig hem till mina föräldrar, som inte var hemma, för att leta efter en linda. Rundan som normalt borde tagit 20-25 min tog 45-50 min och ingen linda hittade jag. Som tur var mötte jag inte så mycket folk för som sagt, tårarna sprutade (inte vanligt för att vara jag). När jag kom hem blev det Alvedon, sängen och lite tårar till i ren besvikelse över att troligen inte kunna springa dagen efter.
 
Dagen efter var det klart bättre, men inte bra. Fotknölen var svullen och isättning av steg gjorde fortfarande ont. Men jag åkte till tävlingen ändå i hopp om att någon annan skulle vilja springa med min buse. Om inte så kunde jag i alla fall lika bra sitta och titta på agility och ha ont, som att sitta hemma och ha ont.
 
 
Jag hade turen att vår hundkompis Kim ville köra med Laban. Jag hade inga förhoppningar på resultat, utan ville bara att Laban skulle få ha lite skoj när jag var tråkig med min fot. 
 
I första loppet (agility) blev han lite förvirrad över att köra med annan förare. Han har ju aldrig ens tränat med någon annan än mig. Kim gjorde dessutom en start där hon bar in honom på plan, vilket han inte är van vid. De blev diskade och jag kommer tyvärr inte riktigt ihåg hur.
I hopploppet hade Laban fattat vad det var som gällde. Visst var det lite flaxigt och yvigt, vad jag minns, men det lyckades nolla loppet och hamna på en fjärde plats. Därmed tog de också vår tredje pinne i hopp. Lite snopet att inte vara med och ta den själv, men grymt imponerad av min lille plutt som kunde fixa loppet trots annan förare. Och grymt av Kim att sätta ett lopp med en hund hon aldrig sprungit med innan.
 
Kim och Laban - Precis utanför pallen
 
Min fine kille...
 
Igår var vi på Rallylydnadstävling i Burlöv. Den tävlingen kan sammanfattas med Labans visa "Köttbullar, köttbullar, köttbullar. Ge mig mera köttbullar...". Suck Den där 8:ans frestelse ställde till det för oss och många andra. Det var färre än hälften som klarade att gå hela banan utan att blir underkända, tror jag. Köttbullarna låg i en matskål med en nylonstrumpa över. Laban var helt galen i skålen med köttbullar han bara skulle ha dem och blev irriterad över att inte komma åt dem. Efter att ha tjaffsat lite med honom gav jag upp, tog hunden under armen och gick av planen. Domaren tyckte att jag skulle fortsatt för att det andra gick så bra, men jag tyckte inte att Labans beteende vid skålen var okej och ville visa honom det genom att ta honom därifrån. Jag tycker att det hade blivit fel om jag gjort resten av banan och han sedan skulle få belöning för det.
För övrigt kändes det sådär. Eftersom starten låg mitt i banan så att man var tvungen att gå förbi 8:an redan innan så var fokus ej på topp. Banan var även full med kaninbajshögar, men med just dem gick det bättre än väntat. Han är ju orolig över vad som händer runt honom och vill ha koll på hundar och människor som rör sig utanför planen. När jag var på planen kändes det som att Laban slarvade jättemycket och hade dålig kontakt med mig, men på filmen ser det inte lika illa ut. Vid en skylt placerar jag mig lite för nära, vilket gör att Laban tvingas hoppa över och stöter vid den. Men jag konstaterar som vanligt, det jag visste redan i våras när vi tävlade lydnad, att vi MÅSTE träna mer fokus. Jag vet bara inte hur man gör det på ett bra sätt.
 
Banan
 
 
Jag hoppas att jag snart får filmen från agilityn i Bjuv så att jag kan visa det, tills dess får ni njuta av rallyn... :)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0